Och här sitter jag, det är inte klokt vad en vecka går snabbt, jag har hunnit med att ha fritte på besök, gå på anställningsintervju, laga sushi med rebecca och fritte, dansa, kolla på melodifestivals finalen, gå på loppis, gå långpromenad, springa runt strömmen två gånger samt baka macaroons. Imorgon ska jag på ännu en intervju så jag tycker gott att ni kan hålla tummarna för mig!
Jag kan inte riktigt förstå att den här veckan kan ha gått så otroligt snabbt. Jag vill egentligen inte riktigt fatta att vi ska hem imorgon. Dock har jag en massa härliga saker att se fram emot efter lördag. Jag ska träffa Kristina och ta en tripp ner till Malmö och träffa Madelen och Annika. När jag kommer hem till Norrköping ska jag träffa mina tjejer där uppe, vi har så sällan tid att träffas alla samtidigt.
Igår (torsdag) fick jag finbesök ifrån Sundsvall, Sara kom en sväng och det var så himla roligt att träffa henne. Det är så himla tråkigt att jag bor så långt ifrån mina vänner. Men en dag flyttar vi väl neråt vi också. Kanske till Malmö kanske till Helsingborg. (Dock ALDRIG till Osby eller Älmhult.) så att jag också kommer närmre mina vänner.
Idag är en sån dag där jag är pirrig i magen, har svårt att sitta still och springer och kollar min packning stup i kvarten. Imorgon kommer en bil med min mormor och morfar, syster och hennes vän annika och hämtar upp mig. Vi åker till Björnrike för att åka skidor. Som jag älskar det stället. Jag är verkligen mina morföräldrar evigt tacksam som har tagit med oss upp i alla år och som har låtit mig släpa med vänner som ovänner dit. Första gången jag fick ta med en kompis var himlastormande, jag hade så roligt, jag kommer alltid komma ihåg alla konstiga saker vi gjorde, hoppa av liften och stå och vänta tills den andra kom, snorhoppet då min vän hoppade på ett gupp och samtidigt frustade ut en gigantisk snorkråka, alla stora maränger vi tryckte i oss osv. När jag blev äldre tog jag med hela mitt dåvarande kompisgäng, åh gud vad kul det var, trots att det var vissa som aldrig hade åkt gick det riktigt bra, vi släpade mat och skidor upp till stugan, bastade och slängde oss i snö, träffade pojkar och hade fest fram till klockan sju på morgonen. Det var fina tider. Jag har haft turen att få lära madelen åka skidor i barnbacken, se henne utvecklas och titta på sliska romantiska filmer varje kväll, äta torkad frukt och dricka juice och titta på sport med morfar. Jag har druckit jäger i backen med Nils och haft det mysigt, men nu uppskattar jag verkligen att jag faktiskt kan åka med min morfar, att han hänger med i mitt tempo och att vi har så jädra kul, han är så himla bra. Mormor lagar fin mat och tycker att vi beter oss som dårar. Det jag vill ha sagt är att jag längtar något ofantligt tills det plingar på dörren imorgon vid åttatiden, och när där står fyra hungriga och trötta skåningar och vill ha nybakade scones,tills jag får pussa Nils hejdå och tills jag får prova ut mina pjäxor och gnälla tills de ger mig ett par snygga, det där är för övrigt en väldigt bra taktik men det får jag ta en annan gång.
Jag har hittat ett drag hos mig som har kommit på sistone, ett drag som jag egentligen inte tycker om alls, nämligen avundsjukan. Det är så himla lätt att bli avundsjuk på folk, det jag är avundsjuk på är deras jobb, jag är avundsjuk på mina vänner som studerar och har extrajobb, min tanke: varför ska de ha jobb när jag inte har något, de har ju ändå sin skola. Jag är avundsjuk på mina fd klasskamrater som har fått jobb, min tanke: Varför får dem jobb och inte jag, jag är ju minst lika bra och vi har likvärdig utbildning, borde det inte väga upp att jag tog examen som 21 åring? Jag är avundsjuk på de som redan har jobb och får tre fyra jobberbjudanden bara sådär, min tanken: Men hallå om du ändå är så jävla buisy med att jobba ihjäl dig på ditt jobb så kan du ju lika gärna ge mig ett av de tre som du har över.
Hur som helst så försöker jag verkligen att jobba på avundsjukan, det är svårt och jag är definitivt inte stolt över den. Även om jag är avundsjuk så är jag också otroligt glad och stolt över mina jobbande vänner. Ni behöver bara ge mig en knuff i rätt riktning ibland.
