Idag är en sån dag där jag är pirrig i magen, har svårt att sitta still och springer och kollar min packning stup i kvarten. Imorgon kommer en bil med min mormor och morfar, syster och hennes vän annika och hämtar upp mig. Vi åker till Björnrike för att åka skidor. Som jag älskar det stället. Jag är verkligen mina morföräldrar evigt tacksam som har tagit med oss upp i alla år och som har låtit mig släpa med vänner som ovänner dit. Första gången jag fick ta med en kompis var himlastormande, jag hade så roligt, jag kommer alltid komma ihåg alla konstiga saker vi gjorde, hoppa av liften och stå och vänta tills den andra kom, snorhoppet då min vän hoppade på ett gupp och samtidigt frustade ut en gigantisk snorkråka, alla stora maränger vi tryckte i oss osv. När jag blev äldre tog jag med hela mitt dåvarande kompisgäng, åh gud vad kul det var, trots att det var vissa som aldrig hade åkt gick det riktigt bra, vi släpade mat och skidor upp till stugan, bastade och slängde oss i snö, träffade pojkar och hade fest fram till klockan sju på morgonen. Det var fina tider. Jag har haft turen att få lära madelen åka skidor i barnbacken, se henne utvecklas och titta på sliska romantiska filmer varje kväll, äta torkad frukt och dricka juice och titta på sport med morfar. Jag har druckit jäger i backen med Nils och haft det mysigt, men nu uppskattar jag verkligen att jag faktiskt kan åka med min morfar, att han hänger med i mitt tempo och att vi har så jädra kul, han är så himla bra. Mormor lagar fin mat och tycker att vi beter oss som dårar. Det jag vill ha sagt är att jag längtar något ofantligt tills det plingar på dörren imorgon vid åttatiden, och när där står fyra hungriga och trötta skåningar och vill ha nybakade scones,tills jag får pussa Nils hejdå och tills jag får prova ut mina pjäxor och gnälla tills de ger mig ett par snygga, det där är för övrigt en väldigt bra taktik men det får jag ta en annan gång.
Etikettarkiv: björnrike
Vän eller fiende?
Fredag den trettonde, vän eller fiende? Jag hoppas verkligen på vän, jag orkar inte ta itu med fler besvikelser just nu. Istället måste jag försöka vara positiv och blicka framåt och faktiskt tänka att 2012 kommer att bli MITT år, året då jag faktiskt gör något bra. Om jag ska tänka positivt måste jag försöka att se mig själv i situationer där jag är glad och mår bra, mitt första steg är att den här veckan se mig själv i skidbacken i Björnrike. Jag kommer susa ner fort som attan, min kinder kommer vara frostbitna och mina tår kommer att protestera, men det finns absolut ingenting som slår känslan av ett riktigt bra åk.
